Dikten Julkalas är med i diktsamlingen Tolf beter men den har även varit ett bidrag till Finnbygdens Jul utgiven 1962, 44 år efter Hilmers död.
Vanligtvis skrev Hilmer under sina verk med H.Lek. men i Finnbygden står det Hilmer ve Tjärn efter dikten. Det kan ha varit så att någon eller några kallade honom så?
Ett litt förol
Dä va nock allri mi mening te å gär bok tå tocker simple beter, som ja skrifer. Men gotempleran i Gåsbôrn ha bedt,
att ja skull lätt tryck nôgger å lätt dem sälj för te å få sej litt pänninger. Di ä tänkt å sätt ôpp ett samlingshus ôt
sej. Å gotemplerer dä töcker ja ôm, se ôm di kunn få nôa litta vinst på den här lill boka, vôr fell bra.
Dä ä tôlf beter. Sex ä på mett tongmål å sex på finer. Ja fusker litt mä bå slaga.
H. LEK.
Julkalas
I Backa, bevars, va dä julkalas.
Å där va dä julgran å tocken där stas,
å hvite gardiner,
blanksvarte kaminer
å ôppbädda sänger
å andre mojänger.
För gôbben i Backa ä rik, ska Ni tro
å knussler int heller på styfvern. Jo jo.
Men dä ska ja lôf Er, att folk fanns dä där
bå Anners i Nygårn å Måns-Olas Per
å Johan på Snuten
å Peckerudsguten
å Jonas på Rösa
mä Nolamyrstösa,
Per Jonsa i Hagen, Lars Persa å ja
mä käring å onger i helaste ra.
Först vardt ve fell böa på kaffe å dôpp.
Dä va te å hvälf i sej ôpp ätter kôpp
på bonnvis, förstår sej.
Här va int te snål sej.
”Slô i nu full kôppen
å spar int på dôppen!
Ta bara! Här finns dä, se här tyr dä te!”
sa Jonas i Backa å kärringa mä.
Vi gôbber vi drack, fast vi just int nô sa.
En gôbb ska ha brännvin, om han ska bli gla.
På kaffekalasa
där mår käringasa.
De hvesk å de tatter
å ljög fell å smatter.
Dä vet da int ja, hvad de hadd te å sej,
Men smala den bruk de, se urschiamej!
Å så geck de på mä sett väsen å prat,
te dess att de feck tösst ner munnan mä mat.
Men här fanns dä föa.
Dä ä allt mä nöa
ja minns alle rätter,
bå enkle å bätter.
Här fanns dä bå lutfesk å flästkorf å saft.
Ve åt, s`att öga vån stog som på skaft.
Men urschiamej hocket lefvern dä ble,
da gôbban feck fylla! Jo dä ska du se.
De skrammel å söp
å strammel å stöp.
De slogs å hovér sej
å spydd å pynt ner sej,
å gret å sang viser å sanger å ropp.
Ja, så geck de på, te de sômn allihop.
Men dagen därpå vardt dä ätterkalas
för gôbban, å dä, som just inte var mas.
För käringan ga dom
för ruta,å sa dom
nônting, vardt dä snäser
å blådängde näser.
Kalasa ä roli, men nock för en skull
å ta sej te vara för te sup sej full.
Fleckera här i byn
Tå flecker finns här på ortten
e´ värdi mängna, ska ni tro.
Först ha vi Lena bort när Hjorten
å Sara , som har tjänst när Bro.
Å sänna ä dä Petters-Maja
å Fina Stursk, ett riktigt nöt,
å Svens-Krestin – e riktig kaja,
fast ho nock tror, att ho ä söt.
När Finn-Nils finns imot dussin.
Hans Tilda å se Lina där
Di ä se söt å rar som russin,
Di ä di bäst i böggda här.
Å än finns fler. Hos Lars i Falle
ä två, å tre när Sven i Hult.
Ja våger på, att mä dom alle
ä säkert femtitale fullt.
Å såless hör ni, att på flecker
ä ingen messväxt här. Nä-hä,
dä ä se tjockt, att rent dä vecker
på väger å i bôsker mä.
Å stackers pôjker, om di våger
te steck sej ut en lôrdas kväll!
Da kommer femti hjart i låger
å dä blir gny å gnäll å smäll.
Per-Jonsa-pôjken våg fell fara
å ga sej ut en litten sväng.
Nu ligger han; nu ligger Sara
å femtan flecker te i säng.
Kôpparslagerprat
Ursch, att en kan var
se dôm, att en ska far
se ill mä sin krôpp
att en rent kunn peck ôpp!
Att en ska vill sluk tock,
som en blir sjuk
utå på stönna!
Allri skull en smak
e tocka sak
som är se onn som sönna.
Se, hôlls ja ha ble:
Sur å le!
Tvi för den bulten,
Ja har i skulten!
Klôcka ha ja tapp,
pongen ha ja tömt,
arme fattilapp!
Mössa mi ha römt.
Se hölls mine klär
ha blett sôlka ner!
Hônna ja nu gär,
super ja int mer.
Ja ryser,
ja fryser.
Lätt mej få
rå
sill
för ja vill<
spy.
Fy!
Käre fôlk,
kôlk
ô – hôlk
Text nedtecknad av: Owe Kilström
