Enktorp (Engstorp)
Ett ödetorp, som ligger på hemmanet Fäbacken mellan Ulvån och Bergtorp. Det kallas nu Engstorp, men i kyrkboken av 1851 heter det Enktorp. Den som först var kyrkskriven på torpet hette Johan Ersson, och han kom säkerligen från Bergtorp, och var född år 1829. Hans hustru hette Karin Olsdotter född 1825. De hade två döttrar: Marit född 185 samt Maria Sofia, födelseår saknas. Så var det tre söner: Olle, Jöns och Johan samt pigan Karin Nilsdotter. De gamla dog och ungdomarna reste till Amerika. På 11880-talert var det en som hette Josknils, som bodde där. Hans hustru hette Ingeborg och gick under namnet Josk-Bora. De hade en son, som hette Benjamin, som for till Amerika och blev Trapper, men han stannade inte länge utan kom tillbaka och byggde sig en liten stuga vid Björnidet i Torsby. Han hade en liten trädgårds- eller grönsaksodling och kallades för Benjamin i Lustgården. Josk-Nils var snickare. Han gjorde bord, stolar, lagade kar och så var han specialist på att göra likkistor. När någon hade dött, kom Nils och tog mått på längden. Virket till kistorna högg han i skogen av grova träd, som han klöv till bräder. Det var starka don, som gjordes. Han målade kistorna med kimrök och innan de torkade, beströdde han dem med fin sand. Han kallade att han stoffade kistorna. En mycket märklig händelse i hans liv var när han blev sjuk. Han fick ett sår på bröstet, i nedre kanten av bröstbenet Detta ville inte läkas. Han besökte läkare både i Sverige och Norge, men de sade gå hem, det finns ingen bot, Du har kräfta. Vad skulle han göra? Stugbyggnaden var en Rökstuga, så det var varmt och särskilt på den sängplats, som var tillagad i ytterkanten av den stora rökstugugnen där Nils hade sin sängplats. Han tänkte: Nu får det bära eller brista. Han skaffade hem vanligt bergsalt, som han gnuggade fint och stoppade i såret. Han sade att det kan väl inte bli sämre än det är. Det sved som Helvetets eld, men Nils var den, som inte gav sig i första taget. Om några veckor blev svedan mer och mer borta, men Nils saltade på. Fram emot våren torkade såret och började gro ihop Då var det till att få något, som höll såret mjukt. Jan smälte fin fårtalg och smorde tunt. Såret läkte och han blev bra. Han sålde torpet till Handlande Olof Olsson på Kyrkåsen och det blev öde vid sekelskiftet 18-1900. All bebyggelse är nu borta och gamla murröset kanske synes än, för den som vet var stugan stod.
Josknils dog 1911 och levde minst 25 år efter det han var sin egen läkare.
Text från Annika Linna
I hemmanet Fäbacken, mellan Ulvån och Bergtorp, låg det numera öde torpet Enktorp vilket senare gick under namnet Engstorp. Det första kyrkskrivna paret på torpet var Johan Ersson Porkka 1829-1865 och hans hustru Karin Olsdotter 1825-1906. Johan var antagligen född på Bergtorp och Karin på Heikila i det närliggande hemmanet Långsjöhöjden. Karin tillhörde den skogfinska släkten Puntainen på moderns sida.
På Enktorp stod nu änkan och höggravida Karin ensam med fyra barn, varav den äldsta var 10-åriga dottern Marit f. 1854. Några korta veckor efter Karin förlorade sin make, nedkommer hon med femte barnet, en son som aldrig fick träffa sin pappa, klockaren i Lekvattnet. Karen ägde marken och kanske det var därför hon klarade livhanken för hon och barnen bodde kvar på Enktorp. (Fick hon stöd av kyrkan må tro? Söka i sockenstämman?)
Nio år senare när år 1874 går mot sitt slut dyker bröderna Hallstensson upp i husförhöret hemma hos Karin. Hon gifter om sig med Erik Hallstensson Rintainen 1835-1922 and den nu fullvuxna dottern Marit tar den yngre brodern, Jöns Hallstensson Rintainen 1849-1886, till sin äkta make. Marit och Jöns får snabbt två barn och namnvalet säger mycket: en son som får sin morfars namn Johan f. 1874 och en dotter sin mormors namn Karin f. 1876.
Den stora familjen med barn och barnbarn bor tillsammans på Enktorp i två år innan tragedier och förluster återigen gör hembesök hos Karin. Dottern Marit dör 22 år gammal år 1876 av lunginflammation. Sonsonen Johan dör 7 år gammal av difteri. När svärsonen Jöns gifter om sig med Annika Andersdotter avlider även hon 9 månader senare efter ”två dagar av barnsängsfeber”. Efter att ha förlorat två fruar och en son på en mycket kort tid så måste Jöns ha varit mycket förtvivlad för han begår sjävmord genom hänging den 25 april 1886.
Karin förlorar också alla sina barn och sitt barnbarn i massutvandringsvågen till Amerika.
- Olle Johansson f. 1856 emigrerar 1878
- Johan Johansson f. 1859 emigrerar 1879
- Maria Sofia Johansdotter f. 1863 emigrerar 1893
- Jöns Johansson f. 1865 emigrerar 1889
- Barnbarnet Karin Jönsdotter f. 1874 emigrerar 1897
Samtliga emigrerar till Stockholm Township, Wright Country, Minnesota. Där finns redan en etablerad församling av familjemedlemmar från dom skogsfinska släkterna Porkka och Hämäläinen. Alla gifter sig till med personer inom den här församlingen.
Karin och Erik stannar kvar på Enktorp till ca 1891 då dom flyttar till Nybonntorp, också inom Fäbackens hemman. Dom avslutar sina liv på Fäbacksgården DärNer.
